Det är då man inser vad man saknar, det är kallt ute, det är mörkt ute. Det enda som finns är du och dina tankar. Du sitter i ditt rum, förmodligen vid datorn. Idag orkade du inte gå ut, det har blivit för mycket på senaste tiden. Men detta leder till att du sitter i din ensamhet, och inser vad du då saknar.
Det är saknaden.
Det är vintern.
Därför gillar jag inte vintern, för då och då dyker det upp tillfällen då hjärnan har fullt andrum att tänka, utan störningar från omvärlden. Det är då man inser saker man har försökt förtränga, på något sätt.
Jag tror att jag Fortfarande inte har förstått att hon verkligen är borta, det har gått ca 9-10 månader sen hon gick bort, min underbara mormor. Ändå känns det fortfarande bara som att hon fortfarande sitter hemma i Chile i sin fåtölj och kollar på sina program på TV. Eller att hon sitter i soffan och fixar los porotos till maten.
Innan hon gick bort så var det ändå så här, man såg henne inte på ca 2-3 år, men man visste att hon fanns där hela tiden, som resten av släkten. Men nu när hon är borta, är det svårt att förstå att hon inte är där, eftersom att hon alltid fanns där endast i mina sinnen. Fram tills att man åkte dit och verkligen såg henne igen då. Men hur kommer det bli nästa gång jag åker dit?
Kommer allt bara komma på en gång?
Kommer jag komma in i hennes hus och inse att hon verkligen är borta?
Det är en jobbig tanke, som gör att jag på något sätt aldrig vill åka till Chile igen. För då kan hon alltid fortfarande finnas kvar i Chile sittandes i sin soffa.
Jag brukar kolla på bilden jag har på mitt nattduksbord på mig och henne innan jag går o lägger mig, och då känns det ännu mer overkligt att hon inte finns, jag ser ju henne på bilden. Hur kommer det sig att hon egentligen inte finns längre? Det är ofattbart.
Jag vill åka till Chile nu.
Jag vill att hon ska sitta i sin soffa när jag kommer hem, och komma ut till grinden när vi anländer me minibussen från flygplatsen, jag vill att hon ska krama mig och säga hur stor jag har blivit, fastän jag inte har växt överhuvudtaget.
Jag saknar dig, Mamita Rosa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar